Perspektiv

Information om socker och näring

Barnövervikt i praktiken –mat, rörelse och relationer

Av Paulina Nowicka, leg. dietist, fil.mag, idrottspsykologi, doktorand. Av Paulina Nowicka, leg. dietist, fil.mag, idrottspsykologi, doktorand

Man behöver inte vara kostexpert för att hjälpa ett överviktigt barn. Inte heller har intensiva träningsprogram eller alternativa modedieter visat några imponerande resultat. I stället är det fortfarande traditionella familjebehandlingar som är det bästa valet. Artikeln bygger på boken "Barnövervikt i praktiken – evidensbaserad familjeviktskola" (1).

Många olika behandlingar för övervikt och fetma hos barn har studerats genom åren (2). Det har varit kost, motion, kirurgi eller läkemedel. Ingen enskild åtgärd har gett tillräcklig effekt. I stället är flertalet överens om att olika kombinationer av långvariga behandlingsformer krävs. Något man har blivit mer övertygad om sedan genetiska orsakssamband till fetma har blivit allmänt vedertagna. Fetma kan betraktas som en "allergi" mot kalorier. Givetvis kan fetma utvecklas utan ärftliga inslag, men kräver i så fall ett kraftigt ökat matintag eller låg fysisk aktivitet – oftast både och. Ett starkt genetiskt inflytande utesluter således inte ett starkt miljöinflytande. De flesta behandlingsmodeller av övervikt och fetma hos barn och ungdomar fokuserar på att modifiera barnets miljö. Goda matvanor är en viktig del av en hälsosam livsstil, men lika betydelsefull är rörelse som innefattar motionsvanor, idrottsutövande och vardagsaktiviteter (3). Kostförändringar i barnfetmabehandlingen bör helst kombineras med förändringar i fysisk aktivitet för långsiktig viktförändring (4). Sist, men inte minst har familjen och nätverket en avgörande betydelse för en lyckad behandling.

Mat
Det finns inte några speciellt anpassade kostrekommendationer för barn och ungdomar med övervikt och fetma, förutom att energiintaget bör minska (5). Således ska överviktiga barn, precis som alla andra barn, följa allmänna näringsrekommendationer, både svenska och nordiska. Den riktiga utmaningen, för behandlare, ligger i hur vi anpassar och förmedlar dessa rekommendationer i behandlingssituationen (6), speciellt när det gäller vissa livsmedelsgrupper som lightprodukter, läskedrycker, sötsaker och snabbmat. Det är viktigt att understryka att behandling av barnfetma kräver en speciell uppmärksamhet på barnets tillväxt och utveckling. Negativa konsekvenser av bantning kan resultera i minskad fettfri kroppsmassa, alltså muskelmassa, samt försämrad längdtillväxt. Huvudmålen för kostbehandling av barnfetma är en hälsosam vikt samt att bibehålla goda matvanor. Det är förutsättningar för en god hälsa under barnets utveckling och även senare som vuxen.

Med hänsyn till näringsbehovet och dess effekter på barnets tillväxt och utveckling är det ytterst viktigt att man kritiskt granskar alla de olika bantningsprogram som florerar i massmedia. Atkins, Montignac, South Beach, glykemisk index och många andra dieter har på senare tid marknadsförts som nya hoppingivande metoder för viktkontroll. Vilken långsiktig effekt dessa program har på hälsan hos den växande individen är fortfarande oklart (7).

När matvanorna granskas glöms ofta drycken bort, som om vatten är det enda barn dricker, men så är det ju oftast inte. Barnens konsumtion av läskedrycker har dessvärre ökat under de senare åren och ett samband med ökningen av barnfetma har uppmärksammats (8,9).

Rörelse
Ibland är det lättare att börja en behandling med fokus på fysisk aktivitet. Dessa förändringar kan ses som mer lustbetonade och mindre begränsande än kostråd. Förutom positiva effekter på vikten har fysisk aktivitet många andra fördelar, exempelvis ökar den fettfria muskelmassan och energiutgifterna och faktorer för ohälsa minskar. Den viktigaste komponenten i ett aktivitetsprogram är att barnet uppfattar programmet som roligt, vilket givetvis varierar från barn till barn och beror på barnets förutsättningar, tidigare erfarenheter och möjligheter. Därför bör programmet anpassas till det som är möjligt och realistiskt (3). Enligt de svenska och nordiska rekommendationerna bör alla barn röra sig minst en timme om dagen.

Intensiteten ska vara måttlig så att de blir lätt andfådda. Alla möjligheter till ökad fysisk aktivitet ska beaktas såsom aktiv transport till skolan, skolraster, skolgymnastik, fritidsaktiviteter och vardagsaktiviteter som att rasta hunden eller handla. Att utöva en idrott och vara med i en idrottsförening är bra, eftersom motionen blir regelbunden och under lång tid, vilket ger ytterligare positiva effekter på hälsan. Dessutom är det viktigt att begränsa barnets stillasittande, främst framför TV:n. En begränsning av barnens totala medietid till som mest två timmar per dag (10) innebär ändå 14 timmar i veckan vilket motsvarar nästan två arbetsdagar.

Relationer
Familjen har stor betydelse inte bara i småbarnsåldern, men under hela barndomen och tonårstiden. Föräldrarna kan kontrollera barnets miljö genom att bestämma vilken sorts mat som skall köpas hem och därmed vad som är direkt tillgängligt för barnet. De kan också bestämma vad barnet bör äta och försöka ge det en hälsosam måltidsordning.

Vidare kan föräldrarna styra hur mycket pengar som barnet har tillgång till. På så sätt kan de påverka hur mycket extra mat barnet kan köpa i skolan eller när de besöker kamrater. På liknande sätt är även familjens stöd betydelsefullt när det gäller barnets motionsvanor (11).

Familjen är också basen för barnets psykologiska utveckling och en huvudfaktor för barnets livskvalitet. Många behandlingsprogram för barnfetma har involverat barnets familj med goda behandlingseffekter (12,13).

De mest kända studierna har gjorts av Epstein i USA som har visat både betydelsen av föräldrarnas medverkan och att effekten hos barn kan vara längre än hos vuxna (14). Hans undersökningar visar effekt även efter 10 år, vilket kan jämföras med 2-3 år hos vuxna. Vidare är samtalsintensiteten inte så omfattande som för vuxna. Ingen effekt kunde visas om inte föräldrarna deltog i samtalen tillsammans med barnen (15).

Behandling i praktiken
På Barnöverviktsenheten Region Skåne, ett regionalt behandlingscentrum för barnfetma, använder vi oss av familjeterapi både vid enskilda familjebesök och vid gruppbehandling. Sedan 2001 har över 1 000 familjer behandlats av det multidisciplinära teamet. Enfamiljsbehandling har positiva effekter på barnets BMI och självkänsla redan efter 3.8 besök (16). Denna behandlingsform har vi utvecklat vidare till en flerfamiljebehandling – Familjeviktskola. Även denna modell har positiva effekter på barnets viktutveckling, dessutom ett anmärkningsvärt lågt bortfall (endast 10 % på ett år).

Familjeviktskolan finns nu som en manual i bokform1 med förhoppning om att fler behandlare kan använda sig av den.











Figurer: förekomsten av övervikt och fetma hos barn och ungdomar i flera av Europas länder (PDF).



Referencer

1. Nowicka, P. and C.E. Flodmark, Barnövervikt i praktiken - evidensbaserad familjeviktskola. 2006, Lund: Studentlitteratur. 282.

2. Flodmark, C.E., Management of the obese child using psychological-based treatments. Acta Paediatr 2005;94:14-22.

3. Nowicka, P. and C.E. Flodmark, Physical activity-key issues in treatment of childhood obesity. Acta Paediatr 2007;96:39-45.

4. Epstein, L., et al., Treatment of Pediatric Obesity. Pediatrics 1998;101:554-570.

5. Ikeda, J.P. and R.A. Mitchell, Dietary approaches to the treatment of the overweight pediatric patient. Pediatric Clinics of North America 2001;48(4):955-968.

6. Nowicka, P. Dietitians and exercise professionals in a childhood obesity treatment team. Acta Paediatr 2005;94:23-29.

7. Kirk, S., B.J. Scott, and S.R. Daniels, Pediatric Obesity Epidemic: Treatment Options. JADA 2005;105:44-51.

8. Ludwig, D.S., et al., Hard facts about soft drinks. Arch Pediatr Adolesc Med 2004;158(3):290; author reply 290.

9. American Academy of Pediatrics, Policy statement: Soft drinks in schools. Pediatrics 2004;113(1):152-154.

10. American Academy of Pediatrics, Children, adolescents, and television. Pediatrics 2001;107(2):423-6.

11. Dietz, W.H. and T.N. Robinson, Overweight Children and Adolescents. The New Engl J Med 2005;352(20):2100-2109.

12. Kitzmann, K.M. and B.M. Beech, Family-based interventions for pediatric obesity: methodological and conceptual challenges from family psychology. Journal of Family Psychology 2006;20(2):175-189.

13. Young, K.M., et al., A meta-analysis of family-behavioral weight-loss treatment in children. Clinical Psychology Review 2007;27:240-249.

14. Epstein, L.H., et al., Family-based obesity treatment, then and now: Twenty-five years of pediatric obesity treatment. Health Psychol 2007;26(4):381-91.

15. Epstein, L.H., et al., Ten-year follow-up of behavioral, family-based treatment for obese children. Jama 1990;264(19):2519-2523.

16. Nowicka, P., A. Pietrobelli, and C.E. Flodmark, Low intensity family therapy intervention is useful in a clinical setting to treat obese and extremely obese children. International Journal of Pediatric Obesity 2007 (Epub ahead of print).