Perspektiv

Information om socker och näring

Barns inaktivitet ett hälsoproblem

Lars Bo Andersen, professor, institut for idræt og biomekanik, Syddansk Universitet, Odense.

Det är väl dokumenterat att fysisk aktivitet är förknippad med trivsel samt kognitiv och social funktion. Eftersom de flesta sjukdomar som kan förebyggas av motion uppstår först senare i livet, finns ingen dokumentation om att fysisk aktivitet hos barn motverkar sjukdom. Däremot kan man påvisa samband med för-stadier av en rad av de olika livstilssjukdomarna, särskilt hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och fetma(1).

På senare år har fokus legat på fetma. Fetma förekommer också hos barn, men det är bara hos få procent som det kan betecknas som en sjukdom. Fetma ligger närmare en del av komplexet omkring metabolt syndrom, ett tillstånd med insulinresistens, där flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar är förhöjda hos barnet, vilket åtföljs av dålig kondition och/eller fetma(2).

Inaktivitet ger förhöjd risk
Det finns en rad fysiologiska orsaker till att riskfaktorerna för hjärt-
kärlsjukdomar ökar hos ett inaktivt barn. Den viktigaste orsaken är att brist på träning ger en direkt effekt på insulinkänsligheten. Det fungerar så att om man tränar det ena benet kommer effekten av insulin att förbättras i det benet. För en otränad betyder det att sockerupptaget fördubblas i den muskel som tränas(3).

Insulin frisättes för att reglera blodsockret, men om insulinet fungerar dåligt måste mer frisättas för att transportera samma mängd socker in i muskelcellerna, där 80 % av sockret hamnar. Höga insulinnivåer påverkar både blodtryck, lipider och fettlagring i kroppen. Träning har därför en effekt på många riskfaktorer. Utöver effekten på insulin medför motion i sig själv att socker transporteras in i muskelcellerna utan att insulin är på plats(4). Dessutom ökar enzymernas effekt på fettförbränningen och spjälkning av fett från kolesterol och därmed förbättras riskfaktorprofilen(5).

I nya undersökningar, exempelvis ”European Youth Heart Study (EYHS)” har dessa förhöjda riskfaktorer analyserats tillsammans. Låg fysisk aktivitet och dålig fysisk form är starka prediktorer för koncentration av de här riskfaktorerna. I de första danska analyserna av den här typen fann man att barn i den undre kvartilen av fysisk form hade 11 gånger högre risk för koncentration av riskfaktorer6 (figur 1). Fenomenet återfinns också i övriga länder i EYHS-studien och i andra danska undersökningar, där man dessutom har påvisat att personer med ett flertal riskfaktorer bär det med sig in i vuxenlivet(7).

Internationella definitioner
Många undersökningar har gjorts på metabolt syndrom hos vuxna. Där definieras några internationella gränsvärden för de enskilda riskfaktorerna och kärnan i de definitionerna är insulinresistens, övervikt, blodlipider och blodtryck. Kriterierna varierar lite efter hur metabolt syndrom definieras, men den bakomliggande tankegången är densamma: Personer med metabolt syndrom har en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdomar och för typ 2-diabetes.

Att sätta gränsvärden för enskilda riskfaktorer reducerar den information man har om individen. Troligen infördes dessa gränsvärden av praktiska skäl för att läkarna skulle kunna ställa rätt diagnos. Men det finns flera intressanta och ologiska aspekter vad gäller de befintliga definitionerna. Man kan t.ex. fråga sig varför övervikt är en del av alla definitionerna, medan konditionsvärde inte ingår. Detta trots att musklerna upptar huvuddelen av sockret, och alla forskare är eniga om att den viktigaste orsaken till metabolt syndrom är störningar i sockeromsättningen.

Exempelvis är risken för hjärt-kärlsjukdomar nästan densamma, oberoende av om man har ett systoliskt blodtryck på 139 eller 141 mm Hg. Men patienten kommer i det första fallet att kategoriseras i gruppen som inte har förhöjt blodtryck, och i det andra fallet i gruppen som har förhöjt blodtryck.

Standardiserad riskpoäng
I vårt arbete med barn har vi utvecklat metoder som gör det möjligt att använda den samlade informationen. Det görs genom att vi standardiserar riskfaktorerna och därefter lägger ihop dem till en samlad kontinuerlig poäng. Poängen kan tydligt ange risknivån, och det har gjort det möjligt att definiera barnens metabola hälsotillstånd mycket bättre. Därigenom kan effekten av åtgärderna beskrivas bättre än man kunde tidigare.

I figur 2 har vi analyserat kopplingen mellan midjemått och en samlad riskfaktorpoäng. Man kan se att riskfaktorpoängen blir högre ju större midjemåttet är. Men man kan också se att om konditionsvärdet tas med i riskpoängen blir kurvan brantare (figur 2). Det betyder att dålig kondition och övervikt var för sig är betydelsefulla för risken.

I en nyligen utförd undersökning såg vi ibland att alla riskfaktorerna var förhöjda hos samma barn. Det betyder inte att alla barn med höga riskfaktornivåer är feta. Om det var fallet skulle det inte vara nödvändigt med en avancerad uträkning av risk och man skulle bara rikta in sig på feta barn. Bara en tredjedel av de barn som vi ser som har en koncentration av riskfaktorer är feta, de övriga barnen är bara helt inaktiva.

Därför har upplägget med en samlad riskpoäng varit värdefull av två skäl. För det första kan vi på ett bättre sätt analysera effekten av olika åtgärder som t.ex. fysisk aktivitet, men det är lika viktigt att det är ett mycket effektivt sätt att undersöka om det enskilda barnet har förhöjd risk. Därmed kan vi erbjuda barnet hjälp.

Sammanlagt har lite mer än 10 procent av barnen något som skulle kunna definieras som metabolt syndrom. Det skulle vara mycket bra om allmänläkarna kunde hitta de här barnen. Man skulle då kunna ta fram ett Internetbaserat program där läkaren kan föra in de värden han eller hon får fram utifrån de uppmätta riskfaktorerna. Därefter skulle programmet räkna ut riskpoängen i förhållande till referensvärden kopplade till ålder och biologisk mognad.

Sport och fritid
Lite beroende på ålder deltar ca 70 procent av danska barn i idrottsaktiviteter på fritiden. Det är fler än i många andra länder. Här gör idrottsföreningarna ett utmärkt arbete. Ur ett hälsoperspektiv är det dock mer intressant vad som händer med återstående 30 procent, av vilka många är helt inaktiva. Det viktigaste problemet är att det i vår teknologiska tidsålder är möjligt att vara helt inaktiv – till och med för barn. Det gör att det jämfört med tidigare är en större andel barn som har så dålig kondition att det medför hälsoproblem(8).

Kost och motion påverkar var för sig det metabola syndromet. Kosten kan ändra fettsyrasammansättningen i muskelcellmembranen och flera stora mättade fettsyror ger minskad insulinsensitivitet(9). God kondition och hög aktivitetsnivå minskar avsevärt den skadliga effekten av dålig kost, eftersom enzymkoncentrationerna för förbränning av fettsyrorna stiger vid träning.

Redan två månaders träning för en otränad person kan öka enzymerna för fettförbränning med 30–40 procent(5). Det finns dock mycket få undersökningar där man har lyckats analysera den självständiga effekten av kost och motion, vilket främst beror på att mätmetoderna i epidemiologiska undersökningar är för dåliga på att få fram bra mått för kostintaget(10).





Referenser:

1. Andersen LB, Harro M, Sardinha L et al. Physical activity and clustered cardiovascular risk in children: a cross-sectional study (The European Youth Heart Study). Lancet 2006;368:299-304.

2. Andersen LB, Sardinha LB, Froberg K et al. Fitness, fatness and clustering of cardiovascular risk factors in children from Denmark, Estonia and Portugal: The European Youth Heart Study. Int J Pediatr Obes 2008;1(S3):58-66.

3. Dela F, Larsen JJ, Mikines KJ, Ploug T, Petersen LN, Galbo H. Insulin-Stimulated Muscle Glucose Clearance in Patients with Niddm - Effects of One-Legged Physical-Training. Diabetes 1995;44(9):1010-1020.

4. Franch J, Aslesen R, Jensen J. Regulation of glycogen synthesis in rat skeletal muscle after glycogen-depleting contractile activity: effects of adrenaline on glycogen synthesis and activation of glycogen synthase and glycogen phosphorylase. Biochem J 1999;344:231-235.

5. Klausen K, Andersen LB, Pelle I. Adaptive changes in work capacity, skeletal muscle capillarization and enzyme levels during training and detraining. Acta Physiol Scand 1981;113: 9-16.

6. Anderssen SA, Cooper AR, Riddoch C, Sardinha LB, Harro M, Brage S, Andersen LB. Low cardiorespiratory fitness is a strong predictor for clustering of cardiovascular disease risk factors in children independent of country, age and sex. Eur J Cardiovasc Prev Rehabil 2007;14(4):526-531.

7. Andersen LB. Tracking of risk factors for coronary heart disease from adolescence to young adulthood with special emphasis on physical activity and fitness. Dan Med Bul 1996; 43, 407-418.

8. Wedderkopp N, Froberg K, Hansen HS, Andersen LB. Secular trends in physical fitness and obesity in Danish 9-year-old girls and boys: Odense School Child Study and Danish substudy of the European Youth Heart Study. Scand J Med Sci Sports 2004;14:150-155.

9. Borkman M, Storlien LH, Pan DA, Jenkins AB, Chisholm DJ, Campbell LV. The relation between insulin sensitivity and the fatty-acid composition of skeletal-muscle phospholipids. N Engl J Med 1993;328: 238-244.

10. Haraldsdóttir J, Andersen LB. Dietary factors related to fitness in young men and women. Prev Med 1994; 23: 490-497.