Perspektiv

Information om socker och näring

Childhood obesity in Europe

Av Ingrid Salomonsson, Scientific Adviser, Danisco Sugar.

I våras arrangerade CEFS, den europeiska sockerindustrins gemensamma organ, ett seminarium i Bryssel med titeln "Childhood obesity in Europe". Till detta seminarium var fem framstående europeiska forskare inom området inbjudna som föredragshållare.

Livsstil och fysisk aktivitet, epidemiologi, psykologi, arv, förändrade matvanor och metoder att förebygga fetma var några av de frågor som forskarna tog upp. Andelen överviktiga och feta barn ökar snabbare än andelen överviktiga vuxna. Det finns idag mellan 14 och 22% överviktiga barn i Europa. Ytterligare 9-13% av barnen är feta. Nedan följer korta sammanfattningar av de fem föredragen.

Fysisk aktivitet och inaktivitet hos barn och ungdomar
Professor Ken Fox, Bristol, England, berättade att vår livsstil och miljö under åren sakta men säkert har förändrats från urtidsmänniskans fysiskt aktiva liv till dagens stillasittande. Det fysiskt inaktiva samhälle vi idag lever i är onaturligt för oss. Människan är konstruerad för rörelse. Vi har starka signaler att äta men svaga signaler att vara fysiskt aktiva. En hög grad av fysisk inaktivitet kan få negativa konsekvenser för människokroppen medicinskt, psykologiskt och fysiologiskt. Bilar, rulltrappor, hissar, TV-tittande, videospel och arbete vid datorer har minskat vår vardagliga fysiska aktivitet. Andelen barn som går till skolan minskar, medan andelen barn som åker bil till skolan ökar. Endast ett fåtal barn i England (cirka 5%) cyklar till skolan. Trafikmiljön gör att det på många ställen är omöjligt eller otryggt att cykla. Ett viktigt inslag för att förebygga övervikt är att öka den dagliga fysiska aktiviteten, men det måste då finnas tillgång till många olika sätt att göra detta på.

Kostfaktorers inverkan på tillväxt och övervikt hos barn
Dr Marie-Françoise Rolland-Cachera från INSERM, ett medicinskt forskningsinstitut i Paris, belyste hur barnfetma bör definieras. En rad olika definitioner har tidigare använts vid barnfetma. Övervikt kan klassificeras med hjälp av BMI. Normalt ligger detta index mellan 19 och 25 för både vuxna män och kvinnor. Hos barn är gränsen för övervikt åldersberoende och kan därför inte användas lika enkelt som hos vuxna. Liknande kurvor för övervikt som Marie-Françoise Rolland-Cachera presenterade finns på www.svar.se/Kilovis/kilovis01-11.asp Marie-Françoise Rolland-Cachera berättade om undersökningar som visade att ett högt proteinintag i 1-2- årsåldern ökar risken för övervikt för alla, medan ett högt intag av fett ökar risken endast för vissa. Sannolikt är fettet farligt för dem med anlag för fetma, medan kanske det ökade proteinintaget i samhället står för den allmänna ökningen av kroppsvikten ihela befolkningen. Hon föreslog, att övergången från modersmjölk till småbarnskost med betydligt högre proteininnehåll bör genomföras mer gradvis än i dag. Ett barn med fetma behöver nödvändigtvis inte lida av övervikt eller fetma som vuxen.

Är det möjligt att förebygga fetma hos barn?
Professor Manfred Müller från Kiel, redogjorde för hur man där sedan många år har drivit ett projekt för att förebygga övervikt hos barn. Programmet heter KOPS, Kiel Obesity Prevention Study och är en interventionsstudie. Det är lättare att förebygga övervikt och fetma hos barn än att viktbehandla vuxna. Skolan är i detta fall ett utmärkt ställe att få kontakt med barn för att förebygga övervikt och fetma. KOPS-projektet drivs i samverkan mellan skola och familjer och engagerar lärare, elever och föräldrar. Genom kostinformation i skolor, medverkan till aktiva raster, föräldramöten samt stöd från lokala tidningar har man på fyra år fått en minskning på 49% av andelen överviktiga och feta barn. Budskapet har varit: Ät frukt minst en gång per dag, ät mindre fett, var fysiskt aktiv minst en timme varje dag och titta på TV max en timme per dag.

Psykologiska problem hos feta barn
Professor Caroline Braet, från Universiteit Gent i Belgien, berättade att fetma ofta upplevs som ett större problem än ett fysiskt handikapp. Många feta barn känner sig utpekade och har skuldkänslor. Dessa barn har färre kamrater och har sämre social kompetens. Deras lägre självförtroende leder ofta till psykiska problem. Barn med dåligt självförtroende är oftare feta än barn med stort självförtroende. Det verkar som om bra självförtroende ger ett visst skydd mot fetma. Barnfetma är ett komplext problem och det räcker oftast inte med att enbart rikta sig till barnen. Caroline Braet behandlar därför feta barn med familjeterapi. Behandlingen måste vara positiv och föräldrarna har en viktig roll i behandlingen. Behandlingen uppmuntrar normalt ätmönster (fasta tider och bestämd plats), inga matförbud, frihet att själv välja maträtter, en minskning av antalet ättillfällen och måttlig fysisk aktivitet. Målet med viktminskningen måste vara realistiskt och livsstilsförändringar bör ske gradvis. På fem år har denna form av terapi gett en viktminskning på cirka 10 procent. Barn med grav fetma är ett annat problem och kräver speciell behandling.

Finns det ett genetiskt skydd mot fetma?
Professor Claude Marcus från Huddinge Sjukhus i Stockholm tog upp att vi i Europa tyvärr är på väg att gå i USA:s fotspår. Fetma ökar inte bara bland vuxna utan även bland barn och ungdomar. Adoptionsstudier av tvillingar har visat att övervikt hos vuxna till cirka 40 procent kan förklaras av ärftliga orsaker. Barn till överviktiga eller feta föräldrar löper större risk att bli feta. Både arv och miljö har betydelse för utveckling av feta. Det räcker inte med ärftlig benägenhet för fetma. Det måste dessutom finnas tillgång till energirik mat. Regleringen av kroppsvikten fungerar olika hos feta och normalviktiga. Vissa personer gör av med överskottsenergi genom att spontant röra sig mera eller genom att äta mindre vid nästa måltid. Denna regleringsmekanism fungerar inte lika bra hos feta. Flera gener har kopplats till fetma, men ingen enskild gen är orsak till övervikt. Genetiska faktorer är inte hela förklaringen. Kulturella skillnader som ökad konsumtion av energirik mat och minskad fysisk aktivitet är troligare förklaringar.