Perspektiv

Information om socker och näring

Kostens betydelse för hjärtkärlsjukdom

Kosten påverkar en rad viktiga riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom, till exempel plasmalipiderna, det hemostatiska systemet, blodtrycket, utvecklandet av övervikt och utvecklandet av insulinresistens och/eller diabetes typ 2.

Såväl interventionsundersökningar som observerande undersökningar ger goda argument för att det är möjligt att sätta samman en kost som bidrar till att minska risken för hjärtkärlsjukdom. Kosten bör ha ett högt dagligt innehåll av frukt och grönt (500-600 g), 1-2 fiskmåltider per vecka samt en fettenergiprocent på max 30. Dessutom finns det vetenskapliga belägg för att man bör hålla sig till en kost som innehåller max 10 energiprocent mättat fett.

Referens: www.hjerteforeningen.dk
Referens: www.lhl.no

Vid en viss koständring är det vanligt att även andra förhållanden i kosten påverkas, vilket gör det svårt att avgöra vilken effekt en viss ändring i kosten medför. Om ett minskat intag av mättat fett sker på bekostnad av ett ökat intag av fleromättat fett blir situationen en annan än om intaget av mättat fett ersätts med kolhydrater. Även om en koständring har positiv effekt på en riskfaktor kan den påverka andra negativt så att nettoeffekten för hjärtkärlsjukdom blir minimal.

De generella kostrekommendationerna, både till befolkningen och flera patientgrupper, anger att en stor andel av energin ska komma från kolhydrater (55-60%) och att fettintaget ska vara begränsat. För de flesta betyder det att en del av kostens fett ska ersättas med kolhydrater. Det är därför viktigt att klargöra om ett ökat intag av kolhydrater kan ha ogynnsam inverkan på riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom. I detta sammanhang är det särskilt socker och fruktos som misstänks ha en ogynnsam inverkan på plasmalipiderna.

Studier av kolhydrater och plasmalipider
Korttidsförsök har indikerat att kolhydratrik kost ger en ökning av blodets triglyceridinnehåll. Referens

Många andra faktorer påverkar emellertid också värdet för plasma-triglycerid, till exempel övervikt, kön, alkoholförbrukning och graden av fysisk aktivitet. När det gäller socker tycks inverkan på plasma-triglyceriden var dosberoende och övervägande framkallad av sockrets fruktosinnehåll.

I ett nyligt amerikanskt försök testade man under väl kontrollerade förhållanden en kost med 17 energiprocent fruktos respektive glukos i sex veckor. Hos män gav den fruktosrika kosten förhöjd triglyceridnivå under dagens lopp och efter nattens fasta, medan ingen effekt erhölls hos kvinnor. Hos både män och kvinnor var glukos- och insulinnivåerna lägre på förmiddagen på den fruktosrika kosten. Referens

I den sex månader långa CARMEN-studien har man inte funnit någon ogynnsam effekt av ett ökat fruktosintag. En förklaring kan dels vara att fruktosintaget endast var en tredjedel av det som förekom i den amerikanska undersökningen, dels att det blir en adaption över längre tid. Generellt har man i CARMEN-studien inte funnit några biverkningar med avseende på blodlipiderna av att öka kostens innehåll av kolhydrater, oavsett typ, och samtidigt sänka fettinnehållet. Referens. Sockrets effekt på plasma-triglyceriden tycks avta med tiden, och särskilt om koständringen medför en viktminskning genom att en viktminskning hos överviktiga i sig sänker triglyceridnivån.

Socker bör dock inte ersätta kostfiber, utan endast mättat fett, eftersom en kostsammansättning med kolhydrater i form av stärkelse och kostfiber har en mer gynnsam inverkan på både blodlipiderna och det hemostatiska systemet än sockerrik kost i korttidsförsök. Referens

Det finns således inga entydiga resultat som klargör kolhydraternas betydelse för plasmalipiderna. Socker tycks under vissa omständigheter och vid onormalt högt intag påverka plasmalipiderna i ogynnsam riktning. Ett normalt västligt sockerintag verkar dock inte ha någon negativ effekt på plasmalipiderna. Men det finns behov av fler välkontrollerade långtidsstudier där kolhydratrik kost testas med avseende på riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom så att man får klart för sig vilka kolhydratrika livsmedel som är näringsmässigt optimala.

Förebyggandet av hjärtkärlsjukdomar är i hög grad identiskt med förebyggandet av övervikt. Enligt FAO bör en förebyggande kost främja ett ökat intag av kolhydrater på bekostnad av fett, och för överviktiga är detta särskilt viktigt. Förebyggande kolhydratrika livsmedel är särskilt spannmålsprodukter, grönsaker och frukt med högt innehåll av icke-stärkelse i form av polysackarider. En rad studier har visat att kolhydratrik kost ad libitum i stället för en fettrik kost ger viktminskning. Med tanke på den ökande fetmaförekomsten finns det därför ännu mer anledning för befolkningen att öka kostens kolhydratandel. Referens