Perspektiv

Information om socker och näring

Forskning om beroende och vetenskaplighet

Beroende kopplat till mat är ett relativt nytt forskningsområde. Detta illustreras inte minst av problemen kring terminologi och definition, vilket diskuteras i detta tema.

Matberoende belyses i ett gränsland mellan fyra forskningsområden: nutrition, psykiatri, neuroendokrinologi och beroendeforskning. Det kan innebära att man inom de olika disciplinerna inte tolkar undersökningar och resultat på samma sätt – och att man därför drar olika slutsatser.

Inom beroendeforskningen har djurstudier tidigare visat god överförbarhet till människor, och baserat på råttstudier har vissa därför dragit slutsatsen att man kan bli beroende av socker, men att detta måste bekräftas med studier på människa.

Inom näringsforskningen har djurstudier däremot visat låg överförbarhet till människor, och man anser därför att det krävs studier på människa innan man kan avgöra om människor kan bli beroende av socker.

Idag finns det inga grundliga studier på människa. Därför använder man befintlig kunskap från tre av de fyra involverade forskningsdisciplinerna – nutrition, psykiatri och neuroendokrinologi – när man avfärdar hypotesen att människor skulle kunna bli beroende av mat på liknande sätt som vid missbruk av droger.

Det är också relevant att titta på styrkan i bevisföringen inom de olika områdena för att bedöma hur långtgående slutsatser som kan dras, till exempel när det gäller överförbarhet från djurförsök till människor eller utifrån humana observationsundersökningar.

Evidensstyrka är ett kvantitativt och kvalitativt mått (undersökningens utformning och genomförande) av den bevisföring, som kan användas som grund för rekommendationer i förhållande till en given problemställning.

Inom hälsoforskningen har man ställt upp en så kallad evidenshierarki, där vissa former av bevisföring anses bättre än andra.

En enskild undersökning kan aldrig ge tillräcklig evidens för något, inklusive orsakssamband. Det kan inte heller en studie långt upp i hierarkin. Det krävs flera studier, som pekar åt samma håll. Därför ger systematiska översikter den bästa evidensen, just för att översikterna sammanfattar resultat från fler studier.

Inom områdena för neurovetenskap och beroende arbetar man med fem kategorier, som också kan sägas utgöra en hierarki, men på ett annat sätt.

  1. Djurstudier – inte minst för att det i detta sammanhang är möjligt med mycket högre kontroll och invasivitet, än vad som är fallet vid humanstudier. Djurstudier kan dock bara användas till att ställa hypoteser. Resultaten kan inte överföras till mänskliga förhållanden. Särskilt i samband med mat finns det en särskild förutsättning: djur äter endast på instinkt, medan människor också använder sitt intellekt i valet av och preferenser för mat.
     
  2. Epidemiologiska studier som korrelationsstudier – populärt uttryckt hemmahörande i ”mitten” av evidenshierarkin inom det hälsovetenskapliga området. Sådana studier säger inte något om orsakssamband, men kan användas till att utveckla kvalificerade hypoteser som kan användas i andra studier.
     
  3. Experimentella studier på människor – t.ex. av ett speciellt ämnes effekter på hjärnans funktion. Det kan gälla hjärnundersökningar såsom PET och fMRI.
     
  4. Kliniska studier av beroendebehandling.
     
  5. Kliniska studier av förebyggande beroendebehandling.

Matberoende är, som nämnts, ett relativt nytt forskningsområde, där det framför allt har gjorts undersökningar inom de tre förstnämnda kategorierna.